Ofta uttrycks oro för att försäkringsbolag, banker och andra finansinstitutioner får tillgång till allt mer av vår personliga information. I Kina däremot ges sällan uttryck för samma oro; befolkningen är redan vana vid övervakning och tar för givet att myndigheterna redan känner till det mesta om dem.
Men nu håller även kontroll och övervakning i Kina på att tas till helt nya nivåer. Och detta sker med hjälp av just försäkrings- och finanssektorn.
Kinas kabinett utfärdade sommaren 2014 ett dokument om införandet av en slags allomfattande ”social kreditvärdighet” till år 2020. Enligt den vaga definitionen ska systemet inkludera så väl personlig som yrkesmässig och finansiell bakgrund.
Projektet har redan smygstartat; åtta företag har i dag en licens från Kinas centralbank vilket ger dem tillgång till statlig information om landets internetanvändare. Förutom försäkringsjätten Ping An märks framför allt näthandelsjätten Alibaba, som också driver Alipay vilket är världens största betalsystem online med 400 miljoner användare.
Alipay sköts av Alibabas dotterbolag Ant Financial, som i januari i fjol lanserade Sesame Credit. Det är ett rankingsystem som är integrerat i Alipay och vars ”sociala krediter” sträcker sig från 350 till 950 poäng.
Givetvis ökar poängen ju mer man använder Alipay. Men poängen ökar även för de användare som delar med sig av personliga uppgifter som utbildning och jobb. Vidare ska också ”tillförlitligheten” hos en användares vänner tas med i beräkningen.
Avdrag ges om man exempelvis är sen med elräkningen eller tillbakabetalningen på kreditkortet. Då poängen överstiger 666 är det lättare att ta snabblån eller hyra bil. Vid ännu högre poäng går det smidigare att få visum till bland annat Luxemburg och Singapore, vilket tydligt visar myndigheternas inblandning.
Ant Financial är mycket riktigt också öppna med de nära banden till myndigheterna. Man har erkänt nära samarbete med bland annat Kinas säkerhetsministerium, utbildningsministerium och högsta domstol vad gäller insamling av data.
Samtidigt påpekar Ant Financial att Sesame Credit i dag är frivilligt på så vis att användare själva kan välja om de vill offentliggöra sin ranking eller inte. Och även om vänners beteende kan påverka en individs ”sociala krediter” så påpekar företaget att systemet blott handlar om att bedöma kreditvärdighet – exempelvis påverkas poängen inte av vad man postar på sociala medier.
I alla fall inte ännu. För många är det tydligt att detta handlar om ett av de i Kina så vanliga pilotprojekten. Jättelandet påbörjar ofta politiska och ekonomiska reformer på liten skala eller lokal nivå innan det sedan korrigeras och implementeras nationellt.
Punkt 31 i Kinas trettonde femårsplan (2016-2020) som antogs förra månaden påtalar ”etableringen av [ett system för] centraliserat förvarad medborgarinformation”. En statlig hemsida där individers kreditvärdighet är sökbar finns redan. Den kombinerar data från myndigheter och kinesiska sökmotorn Baidu, och ska expandera gradvis fram till år 2020.
Myndigheternas slutmål är att varje medborgare, företag och NGO senast år 2020 ska vara anslutna till en nationell databas vars ranking är en kombination av ekonomiska och sociala faktorer. Farhågor finns för att systemet till det kommer bli mer politiskt; enligt BBC kommer exempelvis yrkesgrupper som lärare, journalister och revisorer granskas extra noggrant.
Till 2020 kan såväl innehåll på sociala medier som utvärdering av yrkeslivet (inklusive att följa myndigheternas direktiv) komma att påverka den personliga rankingen. Kort sagt kan både handlingar och tankar spela in då staten ska avgöra hur pass bra medborgare någon är.
2014 års dokument från Kinas kabinett nämner även att personer med låg ranking kommer uteslutas från vissa sektorer. Enligt kritiker kan detta innefatta utbildning, hyreskontrakt eller till och med medicinsk vård.
En av kritikerna är Dr. Clement Chen på fakulteten för juridik vid University of Hong Kong. Han har beskrivit systemets syfte som att ”inhämta data från nästan varje aspekt av medborgarnas liv, och integrera det i en jätteplattform”, vars information sedan kan delas mellan olika organisationer och myndigheter.
”Allt beteende kommer integreras till en heltäckande bedömning av dig som person”, menar Rogier Creemers, en annan uttalad kritiker som forskar om kinesisk lag och media vid University of Oxford. Han varnar för att systemet med ”sociala krediter” sannolikt kommer pressa folk att bete sig som myndigheterna önskar.
Om man ser på Kinas utveckling under president Xi Jinping så vore ett omfattande orwellianskt rankingssystem av denna form ett logiskt nästa steg. Som jag tidigare skrivit här på Finansliv så har Xi gått mycket längre än sina föregångare vad gäller förtryck av såväl civilsamhälle som yttrandefrihet och myndighetskritik.
Användandet av privata företag som Alibaba och Ping An Insurance som testpiloter är från myndigheternas perspektiv såväl riskfritt som smidigt. Företagen har en stor majoritet av sina affärer i Kina, och deras framgångar står och faller med Kinas statliga regulatorer.
I december skrev jag här på Finansliv om Alibabas välvilja då de köpte tidningen South China Morning Post för att ”göra mediebilden av Kina mer positiv”. I en flört med myndigheterna sade Alibabas vice vd Joseph Tsai samtidigt att ”vad som är bra för Kina är bra för Alibaba”.
Och även om Ant Financial säger sig verka fristående från myndigheterna i dag, så gör kommunistpartiets maktfullkomlighet att Alibaba och övriga privataktörer kan tvingas dela med sig av användaruppgifterna till ett eventuellt framtida nationellt rankingssystem.
På så vis slipper även Kinas myndigheter besväret med att bygga upp sitt potentiellt otäckaste kontrollinstrument hittills från grunden.
